I jakten på energieffektivare tak har många byggare börjat kombinera två isoleringsprinciper: en invändig isolering mellan reglarna och en utvändig ovanpå takstolarna. Denna metod kallas ofta för kombinationstak eller dubbla isoleringslager, och har blivit vanlig i både nybyggnation och renovering. Men trots sin uppenbara fördel – minskad värmeförlust – finns tekniska utmaningar att ta hänsyn till.
I den här artikeln granskar vi konstruktionens uppbyggnad i detalj, förklarar varför den är så effektiv, men också vad som kan gå snett om man inte tar hänsyn till fuktsäkerhet, tryckförhållanden och materialövergångar.
Varför kombinera isolering över och mellan reglar?
När isolering monteras endast mellan reglar bildas köldbryggor i själva träkonstruktionen. Trä har visserligen bättre isolerförmåga än exempelvis betong, men leder ändå värme betydligt bättre än isolermaterial. I snedtak blir köldbryggorna ofta långsträckta och kontinuerliga – vilket försämrar hela takets U-värde.
Genom att lägga ett isolerskikt utanpå reglarna bryter man dessa köldbryggor. Resultatet blir:
- Jämnare värmefördelning över hela takytan
- Lägre U-värde och bättre energieffektivitet
- Minskad risk för kondens i kalla zoner
- Bättre komfort inomhus genom färre kalla ytor
Dessutom förbättras den termiska trögheten – särskilt om den yttre isoleringen har hög densitet – vilket ger en stabilare inomhustemperatur vid snabba väderväxlingar.
Uppbyggnad: lager för lager
En typisk kombinationstakskonstruktion ser ut så här, uppifrån och ner:
- Yttertak (täckning)
- Underlagstak (diffusionsöppen duk eller skiva)
- Utvändig isolering (t.ex. PIR, EPS eller träfiber)
- Bärläkt/kontraläkt (för ventilation)
- Takstolar med invändig isolering mellan reglar
- Ångbroms eller luft- och ångspärr
- Invändig beklädnad
Alternativt placeras ventilationsspalten ovanför det utvändiga isolerskiktet, eller mellan skikten, beroende på val av material och klimatzon.
Fördelar med utvändig isolering
Det yttre isolerskiktet ger flera tekniska vinster:
- Det skyddar de inre lagren från temperatursvängningar
- Det flyttar daggpunkten utåt i konstruktionen
- Det reducerar värmeflödet genom ångbromsen
- Det kan fungera som vindtätning om rätt material används
Utvändig isolering gör också att ångbromsen på insidan utsätts för lägre temperaturgradient, vilket minskar risken för fuktkondens om luftläckage skulle uppstå.
Risker och svårigheter
Trots alla fördelar finns det ett antal risker som måste hanteras. Några av de vanligaste är:
1. Fukt inifrån kapslas in
Om invändigt trä eller isolering har för hög fuktkvot vid montage, kan det ta mycket lång tid för fukten att vandra ut. Det yttre isolerskiktet försvårar uttorkning, särskilt i täta konstruktioner.
2. Bristande ångbroms
I kombinationstak krävs absolut lufttäthet på insidan. Om varm inomhusluft tillåts läcka in och kylas i de yttre lagren, kan kondens uppstå mitt i konstruktionen – där upptäckt och åtgärd är svår.
3. Felaktig skarvning mellan skikten
Om den yttre isoleringen inte läggs med täta fogar eller om luftspalter bildas mellan skikten, kan konvektion uppstå. Det skapar kallras och lokala köldbryggor, vilket reducerar prestandan.
4. Otillräcklig diffusionsöppenhet utåt
Om yttertaket är för tätt (till exempel med äldre takpapp eller shingel utan underlagstakduk) bromsas fuktens väg ut. Detta kan leda till uppfuktning av det yttre isolerskiktet över tid.
5. Komplicerade genomföringar
Med dubbla isolerskikt ökar risken för termiska genombrott vid exempelvis takfönster, skorstenar och ventilationsrör. Det krävs noggrann detaljprojektering för att undvika läckage och köldbryggor.
Materialval: vad passar var?
Vanliga material i kombinationstak är:
- PIR eller PUR-skivor – mycket god isolerförmåga per cm, låg fuktkänslighet
- EPS eller XPS – lätt, fukttåligt, billigare än PIR
- Träfiber – diffusionsöppet, hög värmetröghet, särskilt lämpligt i varma utrymmen
- Mineralull – används främst invändigt, kan också användas utvändigt vid rätt kapsling
Viktigt är att de två isolerskikten samverkar. Det är vanligt att välja ett tätare material utvändigt och ett öppnare inåt, för att möjliggöra uttorkning åt rätt håll.
Hur mycket isolering ska ligga utvändigt?
En tumregel är att minst 1/3 av den totala isoleringstjockleken bör ligga utvändigt. Denna fördelning hjälper till att hålla hela konstruktionen över daggpunkten under vinterförhållanden, och minskar risken för interstitial kondens.
Exempel: om total isolering är 300 mm, bör minst 100 mm ligga utanpå reglarna.
Om större andel isolering placeras invändigt, ökar behovet av perfekt lufttäthet och noggrann fuktkontroll. Det blir då också viktigare att ha ett diffusionsöppet ytskikt.